Hej Linn! Nu ska jag berätta lite om min tid på gymnasiet.
När jag tänker tillbaka till det första året så tänker jag bara AHUFGIUFGVAYBFOUABF det känns bara pinsamt och ångest. Minns min panik under den första mattelektionen, jag förstod ingenting. Hatade matte, hatar matte. Men men. Jag halvkände bara en tjej i klassen, annars var det helt nya själar i en helt ny stad. Det kändes skönt att kunna lägga allt bakom sig, Katrineholm lär alltid vara mitt hem men det känns bara inte rätt i hjärtat, jaja ni vet nog hur sånt känns.
Det var skönt att kunna börja om med nya och NÖRDIGA människor men det fanns ett problem. Jag visste inte riktigt vem jag var. Under tiden försökte jag lösa mattetal och lära mig olika verbformer på både spanska och franska och puttade undan den stora frågan. Jag kände mig jämt korkad och hade jämt magont men folk minns mig alltid som glad? Lite halvfjortis ytligheter i början, det håller jag med om haha. Vissa betyg blev helt knasiga men jag bryr mig inte ett dugg om dem idag. Men sen där, så klickade det för mig, POFF jag umgicks med underbara tjejer i klassen, människor som ger en så himla mycket och man vill bara ge och ge minst lika mycket tillbaka och de är fortfarande mina bästisar idag. Insåg också att jag valde helt fel linje.. men jag höll ut!
Det andra året, då kände jag mig ännu helare. Jag hoppade av fysik B och läste miljökunskap istället. Tusen gånger flummigare men med tiden försvann mitt magont.. Jag löste nämligen den där uppgiften som var en miljon gånger viktigare än det där dumma matte c talet. Jag började förstå vem jag var! Vad jag tyckte om, vilka värderingar jag hade om saker och pyttelite mer om vad jag ville göra när jag blev stor. Jag började tycka om mig själv helt enkelt. Och hitta kläder jag tyckte om och kände mig själv i. När jag skriver det här är det lite pinsamt för det låter som jag var helt hjärndöd innan! haha. Jag blev mer intresserad av musik och ville gå på konserter hela tiden och sen så började jag utvecklas mer som person tack vare bloggen och andra bloggar.
Nu så har jag bara ordbajsat väldigt snabbt, men det jag vill säga är att allt blev så himla mycket bättre och jag hade aldrig varit den personen jag är idag om inte jag gjort det jag gjort och träffat alla fina människor jag gjorde på gymnasiet. (låter som jag är fett gammal haha). Fråga bara på om det är något mer du undrar!
VARNING!!!! Här får ni en jättefin bild på mig från..
ja jag vet inte när. jag dör ahhahahaha!!!!!!!!
haha så söt
tack för idag, hjärtat
snygg tjej, msn????
Jag kände också mig helt förvirrad i gymnasiet (och efter det med om jag ska vara ärlig) men så kan det ju vara och det brukar bli himla bra i slutet ändå.
Kram
åh maria, jag går i tvåan nu, i ny stad och så, natur, helt fel linje ja precis, och såndär ångest, hoppade av fysik b läser miljö istället jag också, håller ganska långsamt på att hitta mig själv men det går, var riktig tönt i ettan och det du skrivit träffar så rätt. detta låter helt mongo men du är lite min idol sådär. och det lär väl ordna sig för mig också. kram
Bästaste inlägget jag läst på länge! Tycker om när du bara.. skriver massor!!
Saknar gymnasiet. Eller.. nh07. och lite naturhum.
En av de få anledningar till att jag inte ångrar mitt val av gymnasie är just.. ja, nh07. Liksom.. fatta vilken loser jag hade varit utan alla. Typ.. hade säkert blivit fjortistjej som drack varje helg och tröståt. Typ.
Fjortisbilden <3 hahahha.
Minns mitt första intryck av dig.. huh. Helt galet vad det har förändrats.
DU ÄR FEEEEEEEEEEIJN
Gillar du killar och tjejer? Eller bara ena?
anonym: Lol. <3
Åh, jag känner mig lite likadan faktiskt! Går ju första året och läser natur... Men har lärt känna två underbara människor nu och det känns mycket bättre! Tack för inlägget :)
KRAMKALAS
Men du har en ljus framtid nu! Jätte fin bild på dig också (som du tyvärr kluddra på) :D<3
FETT coolt att du gått i norrköping!! visste ikket jag. gick du på naturhum/folkuniversitetet/carlswartz (jag vet inte vad det kallas numera) wowww nice
